immer besser i velodromen

kroppen är seg. beror det på vårkylan, på för få sömntimmar, för många träningstimmar (knappast troligt) eller något annat odefinierbart? lyckades efter en seg "efter-att-klockan-ringt-sejour" i sängen masa mig upp och iväg till Velodromen. fyra fyror i ensamt majestät var planen. en bra dag gör jag 14 varv på fyra minuter, en sämre 13-13,5. känslan när jag ökade farten var obeskrivligt tröttsam, motstånd från första tramptag. jag lät mig besegras och körde igenom intervallen lite halvt modstulen. efter två minuters vila repade jag mod och gav mig fan på att "nu jävlar får det göra ont". pang och iväg, syra och puls i taket men rackarns vad skönt när jag insåg att jag låg på plustider. varje minut renderade några meter plus och när fyra nummer två var klar hade jag samlat ihop nästan ett halvt varv extra, något som aldrig hänt tidigare. de avslutande två fortsatte enligt samma tema. ett tydligt steg i rätt riktning såhär en iskall onsdag i april 2015.