Löpningarna går vidare

Det går långsamt. Jag håller delvis igen. Vill inte hamna i ont-som-fan-träsket ytterligare en gång. Löpning dödar, så enkelt är det. Samtidigt som det är en av de mest tidseffektiva träningsmetoder som går att utöva. På med skor och iväg. Ingen cykel att skölja av, ingen kedja att sanera, bara in m kläderna i maskinen och redo för nästa pass. Om det inte vore för det här med risken för smärta, överbelastningsrelaterade åkommor av de mest märkliga slag. Alltså smyger jag. Uppför går bra så idag lastade jag på uppför backarna. Tre fyraminutersintervaller och det fanns gott om backe kvar. Fina, slingrande grusvägar uppför, uppför uppför. Benen är lite småknäckta men lyckligtvis inte helt slut. I morgon siktar jag på sista semesterlöpet för den här gången. Midsommarafton är vi tillbaka i Dalom. Där finns cyklar! 

Stretcha mer!