tillbaka till skidlek på lugnet

hermans första försök på längdskidor

löfgrens. den stora farbrorn har en gång varit skidlärare..

sen frukost, klä barn, packa takbox och så till lugnet. skidor på fötterna, premiär på längdskidor för hermans del, helmer har redan fått vittring på löfgrens, melvin och micke nedanför klockstapeln, så han pinnar dit som en vind. herman är inte överens med utrustningen, knorrar duktigt om att han också vill ha riktiga skidpjäxor och inte åka i vanliga kängor med remmar och trams. prylhysterin börjar i unga år hos vissa... till slut inser han att det nog kan funka med befintlig utrustning och låter skidor monteras. ett steg, två, tre och så vurpa. ett försök till och ytterligare ett, sen har han fått nog. av med skidor, fram med snowracer. det är enklare, -speciellt när jag står för dragjobbet. en timme sedan i slänten nedanför klockstapeln där det finns lite bågar och ett knaggligt orgeltramp. melvin och helmer upp och ned på skidor, herman på snowracer. en timme är lagom, bäst att sluta medan humöret är på topp. lunch i restaurangen vid nya entrén. lyxförmiddag slut. det finns många som gnäller på lugnet, min inställning är att vi ska vara otroligt stolta över allt som finns däruppe. skidspår i bra skick och äntligen en restarurang värd namnet.
helmer i orgeltrampet.