konsten att ladda

ser olika ut från individ till individ. när jag själv var aktiv och hade någon form av karriär försökte jag i den mån det gick att åtminstone minimera felkällor när det drog ihop sig till viktiga tävlingar. även om resultaten sällan visade att jag de facto ansträngt mig det allra minsta. minimeringen kunde bestå av att jag undvek att besöka polare med sjuka familjemedlemmar, framförallt små familjemedlemmar, vars baciller ofta visade sig alldeles extra giftiga baciller. ett annat minimeringsknep kunde vara att klä sig rätt, innebärande varma kläder, mössa i tid och otid, (något som fortfarande lever kvar, -mössa är mitt absoluta paradplagg..) och skor, varma skor. en varm kropp är för det mesta en frisk dito. idag träffade jag ett av våra hopp inför stundande cykelcrossvm och vad skådar jag? i den djupaste av vintrar, minusgrader, råkallt och mörkt! detta är inte skor att bära två veckor innan ett vm i cykelcross! att dessutom göra det barhuvad är nästintill straffbart. fan också! det finns alldeles prima, utmärkta, sköna, varma pjäser att stoppa ned fötterna i, det här är ett fantastiskt val kanske inte det som går hem i karibien men det är ju inte heller där vi befinner oss. lycka till! imorgon är det spinnerier!