nej, jag har inte tränat idag heller

däremot tillbringat en dag hemma, tillsammans med barnen. målsättningen denna dag var att hinna med ett antal halvbeiga ärenden, umgås, leka, äta trivsellunch, vara ute i friska luften innan eftermiddagspasset med styrelsemöte tog vid. barnen var vakna när jag steg upp, klistrade framför tvn. gemensam, lång frukost och sedan vardaglig kalabalik. ut kom vi när vi egentligen borde ätit lunch, 10 minuter i friska luften innan vi packade in oss i bilen för diverse måsten. hemma igen, herman ville inte äta, han var sur och grinig över att det var majs i hans mat, det går inte. medan helmer åt som en hel femåring på tillväxt, med löftet ringande i öronen, att han skulle få spela tvspel efter lunchen. herman gnisslade så pass att jag till slut fattade att sängen var det enda rätta. sova var nyckeln till friktionsfrihet. jag sysselsatte mig med en timmes jobb framför datorn, tvätt, disk och självklart en snabb dammsugning med turbon. ambitionen sedan att hinna ner till friskis för jympapass för barnen men jag insåg när vi skulle börja klä oss att tiden redan runnit iväg. gråt och tandagnissel hos grabbarna, -positivt, med tanke på att de verkligen gillar att få gå på jympa, men tråkigt att behöva missa. stället plockade vi upp cissi från jobb och här är jag nu i realtid, efter väl förrättat styrelsearbete. ytterligare ett privilegium, att ha inte en chef, utan åtta, eller är de nio?? alla med sina egenskaper, olika sätt att hantera frågeställningar och lösa bekymmer eller ta emot glada budskap. januari på friskis innebär alltid maximalt med arbete, till i morgon har jag nu efter mötet ytterligare en dos på min att-göra-lista. cykeltur hem i mörker, ska jag våga hoppas på medvind? det är bara fegisar som hoppas på medvind, det är motvinden som gör mig stark!