tyngdöverföring, det är hemligheten

bilen på svaj, grym trafik ner till och igenom mora, sen lättade det lite grann. snöfallet ymnigt stora delar av hemresan, då trivs jag, snörök och spårigt. bilen beter sig som min cykel på crosstävlingen i göteborg, slutet av november, fram och tillbaka. med mjuka rörelser, lång framförhållning och harmoni går det bra. barnen i baksätet vråltrötta, grininga men med rosiga kinder som bevis på en hallelujahelg i sälen. mitt skidpass i lördags var vinterns bästa. inte bästa i bemärkelsen bra glid/fäste, nej, bästa sett till tekniskt genomförande. a och o när du åker längdskidär tyngdöverföring. fram med ena benet, upp och fram även på höften. låter lätt, eller hur? det är det inte. jag är relativt snabb på skidor, inte värst uthållig, men kan hålla rätt bra fart i något över en timme. detta borde innebära att tekniken också är rätt schysst. det är den, så länge ingen hårdgranskar min tyngdöverföring. den är vital, men har hittills i vinter varit rätt skral. om jag överdriver åker jag lite som att jag vore stelopererad i höften, alltså bara benen som går fram och tillbaka. svårt att förklara, men så är den bistra sanningen. skidor är teknik och i lördags hittade jag den för den här vintern. rappa, följsamma steg uppför backarna. bra tryck i diagonalåkningen tidvis. när det här sitter, sitter också skidan i underlaget, det biter bättre. intervaller i med mina mått mätt überfart. med en gnutta tur och planering får jag till två skidspass den här veckan, -på fredag kör vi stafett till mora.