resultatet av fyra dagars inaktivitet

sitter i ryggen, djupt nere, till höger mot skinkan. det hugger och värker vid varje rörelse. detta skrot som sitter där är helt enkelt en påminnelse för mig att träna, träna och åter träna. om nu motivationen mot förmodan skulle släppa taget om mig någon gång har jag i detta en tydlig anledning till att ändå göra det jag behöver. brist på motivation är inget jag känt i modern tid, sedan sex-sju år tillbaka är varje träningspass ren bonus. frågan är då, den som inte tränar överhuvudtaget, är min nuvarande känsla i kroppen då vardag? dvs, ont, stelt, segt och halvsurt?