på väg upp i mördarbacken, andra varvet, fortfarande med ett leende på läpparna, något som sakteligen ändrade sig till ett plågat varggrin.
ut på sista varvet, ont i precis hela kroppen. foton micke löfgren.
rasande tempo, på allt utom tävlingsbanan. fredagen var tävlingsdag, eftermiddagsstart, så dagen ägnades åt lugn och ro, fika på främby udde med familjen och allmänt pyssel hemma. lång uppvärmning och med mycket dricka och (såhär i efterhand) alldeles för seriös preparering. allt kändes bra när det drog ihop sig till start, trots att jag ropades in i sista ledet, av fem. startskott och iväg, upp på sjätte, sjunde plats när vi lämnade motionsspåret efter två minuters åkning in på det mjuka, sugande blöta gräset. redan här kände jag att varje tramptag var en pina och jag fick slita ordentligt för att sitta kvar på framförvarandes hjul. banan som tidigare beskriven knallhård utan vilopartier och nästan uteslutande upp och ned. första gången uppför mördarbacken tappade jag sex sju placeringar och så fortsatte det. jag tog något utför och förlorade kollosalt mycket i uppförskörningarna. bra stöd från de som beskådade eländet och jag hade delvis tack vare det fullt fokus på att ta mig i mål, kosta vad det kosta ville. langning perfekt skött av stefan med bra häxbrygd men med de ben jag hade fanns inte mycket att göra. de sista två varven körde jag sämre än vad jag gjort på träning, svårt att cyklande ta mig uppför mördarbacken och helt utan tryck. rejält trött i mål efter en och en halv timme, frånkörd av uffe med eoner av tid, -grattis till ytterligare en seger, både ulf och tuuli. kvällen med utesittning på baksidan, alldeles för sent, i säng först vid tvåtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar