så var det dags

fjorton dagar tog det efter semestern innan den lilla snuvan flög in i näsan och skapade en riktig härlig förkylning. ingen träning att fundera på, bara ett surmulet humör som snurrar i hela skallen. det är tråkigt att inte kunna träna, det är löjligt supertråkigt och jag blir lika förvånad varje gång. borde jag inte lärt mig vid det här laget att livet snurrar på, även fast jag råkar bli förkyld? just nu också, med över en månad kvar till lidingö och ännu mer tid till crosspremiär i norberg. no worries, ändå känns det som ett slag i magen.