vilse i stångtjärn

på jobbet tidigt för att få till en knapp timmes skrammel i stångtjärn. ett ställe som jag tycker jag hittar i som i min egen bakficka. dock, -något har hänt de senaste 15 åren, stigarna börjar och slutar på andra ställen än vad jag minns. vägar har försvunnit och vägar har kommit till. efter att ha svurit en lång ramsa och åkt fram och tillbaka på samma väg/stigsnutt ett antal gånger insåg jag fakta att det vara lika lång väg tillbaka och att det inte alls skulle bli en runda utan ett framochtillbaka pass. skam den som ger sig, jag är på´t igen endera dagen. nu; sent hem!