Årets fiasko

Tillsammans med grabbarna i bil till kumla. Helt ok. På plats, -pappa anslöt med två minuters fördröjning, -klockrent. Ett löpvarv runt banan, -det här blir kul. Tillbaka informerades jag att starten skulle gå 11.30 istället för 12.00 som jag jobbat efter. Lite bråttom men ingen panik. Pappa ringer när jag befinner mig på hemliga huset och undrar försynt var jag är. Förklarar att jag har en liten kille som gjort samma som jag men i brallan istället för i muggen. Ridå! Att sanera en sådan är 20 minuter från start till mål och där sprack min uppvärmning. Prepp av cykel och på med kläder och på startlinjen med två minuter kvar till start. Uppvärmning är a och o när tävlingstiden är 40 minuter och ett löpvarv på årets lerigaste bana duger knappast. Iväg och redan från första tramptag känner jag: jobbigt, tungt, segt, kallt, blött och allmänt tråkigt, uselt tryck på slätan, feg i kurvorna och helt fel inställning går bort men idag hade jag inte hjärta att mobilisera. Trist, för banan och förutsättningarnga var de allra crossigaste som tänkas kan. En stor eloge till ola och co som gjort underverk med banan och detsamma till alla er andra som med all önskvärd tydlighet visade mig var skåpet ska stå en lördag mitt i november. Att gubbbenny vann var långt från en skräll, grattis!