söndag 28 november 2010

Dagsljus, så överskattat

nä, ge mig mörker, tio grader kallt och en timme hemifrån efter att ha levt i oavbruten familjebubbla i 36 timmar. Ett träningspass i det läget är mer än guld värt. Att dessutom känna att skidorna sitter, att det funkar att åka utan stavar, att stakningen finns där någonstans och att det är vidrigt jobbigt att armdiagonala gör hoppet om en raketvinter till en glad tanke.

2 kommentarer:

Stefan sa...

Jamen konstigt att du har problem med nycklarna när du står där i mörkret och fumlar!

stefan carlsson sa...

Två uppsättningar, jag har två uppsättningar! Och äter hyfsat m morötter./stef