Mörkret, eller snarare elljuset, är detsamma, morgon som kväll. Känslan i kroppen dock något annorlunda. Något mer sting i musklerna så här på kvällskvisten och lite mer motstånd tidigt på morgonen. Båda tider har dock sitt berättigande. Kvällens fokus låg på att hitta någon slags känsla i diagonalåkningen och trot eller ej. Höften var med, tyngdöverföringen fanns där och jag tog mig tom uppför mördarbacken med något som kan liknas vid stil utan att alltför många gånger se ut som en skadskjuten kråka. Få se nu om det blir någon kräka.. (årets ordvits, -inte.) kontentan av dagen, -det finns hopp, Helmer kräktes senast kl 10.15 i förmiddags och har druckit några munnar cola och ätit några skedar nyponsoppa. Hoppet lever även här således.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar