och på den åttonde dagen....

Tränade jag inte heller. Idag bröt jag istället trenden, den positiva alltså, genom att ta ett steg tillbaka i mitt sjukperspektiv. Mer ont i kroppen, huvudet och sju resor mer orkeslős. Åtta dagar bryter ovillkorligen ner min annars rätt positiva syn på det mesta. Att jag låter som Chris rea hade kanske imponerat på åttiotalet men är ju dessvärre inte något att skriva in i cv:t så här års. Jag sätter nu hela min förhoppning till mirakelmedlet doxyferm som sägs ska ta kål på det mesta. Tack! På onsdag vill jag känna att det vänder och att jag är träningsbar.