På sydligare breddgrader firar man sparrisens ankomst rätt friskt. Här hemma är uppståndelsen något mindre, knappt märkbar när jag tänker efter. Efter dagens lunch, som bestod bl a av just denna grönsak, får det anses konstaterat att sparrisen är värd en mer framträdande plats i våra svenska hushåll. Droppa på lite olja, strö över lite flingsalt och lägg på grillen. Klart när den är mjuk och fått färg. Hur gott undrar du? Hur gott som helst svarar jag.
3 kommentarer:
Här i Bjurs håller vi med. Egenodlad sparris är jättegod och miljövänligt, förstås!
/Rickardsson den äldre och den yngre
Coolt, har du fått ella att gilla Sparris så tidigt?/stef
Nja, Ella äter bara tacos. Det är mormor som har en förkärlek för sparris! Blev glad när jag visade att det fanns likasinnade!!
Skicka en kommentar