Min premiärtur med per h i morse gick långt över förväntan. Bara momentet att komma i sittbrunnen var på gränsen till graciőst och renderade bara nyanser av obehag, något som kort senare släppte och ersattes av nästintill välbehag och kontroll. Det, och det faktum att jag ibland lyckades få träff med vingpaddeln och även, efter att ha justerat pedalerna, satt rent kungligt gjorde dessa, mina första sextio minuter till en riktigt lycklig tilldragelse. Det kommer mera! Tack per för gott sällskap och glada tillrop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar