det perfekta lőpsteget; -inte

Första dagen på semestern och jag vaknar före ringsignalen, runt 6,45. Inte illa... jag övergav planen på distanslőpning kryddat med backintervaller och tog istället cykeln till lugnet och drog igång intervallandet på studs. Fem stycken med tider mellan 3,35 upp mot fyra minuter kändes fullt tillräckligt och tro't eller ej, -smärtan i rumpan och baksida lår löpte inte amok utan höll sig på en hanterbar nivå passet igenom. Ytterligare ett sådant här på onsdag så når jag toppen på Åreskutan på under timmen på lördag.