our heroes

På väg till dagis ringde personalen och berättade att Herman varit loj under eftermiddagen och att när han ville bli buren konstaterades överhettning i systemet. Trött och utpumpad bar jag honom till bilen, hämtade storebror, bäddade ned sjuklingen framför tv:n och brassade mat. Iväg för helmers simskola och vid hemkomst hade Lilleman just fått alvedon, i hopp om att få ned lite vatten. I säng m storebror och iväg igen, för veckoshopping. Tillbaka för gott ytterligare en timme senare då Herman vaknat, gallskriker, är helt okontaktbar och glődhet. Kramptendenser och så fort vi slutade klappa/ prata HÖGT med honom gled han bort i dvala och slutade andas. På sex minuter var Jocke med kollega från ambulansen på plats, tog prover och ställde ett batteri frågor samtidigt som Herman lugnat sig och svalnat. Herman är kvar hemma. jag är glad över det skyddsstaket vi har omkring oss, glad att se hur bra saker fungerar när det ställs på sin spets och trygg i vetskapen att den personal som kommer är uberkompetent.