Slog ihjäl benen och byggde psyke genom att i sällskap med fågelkvitter och en blek sol plåga mig upp och ned i domartornsbacken på morgonkvisten. Att åka uppför var något jag höll som min paradgren under jura-kritaperioden men den tiden är sedan länge förbi, något jag denna säsong hoppas komma tillrätta med. Avslutade med en snabbis på friskis i stakergometern. Även där är jag sällsamt svag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar