lőpning, del två

Det här med jämn fart och löpning är inte min starka sida. Nä, löpning gör sig bäst i intervallform. Snabbt, smärtsamt & skoningslöst. Morgonens pass var dock av kategorin jämn fart. Resultatet? "jag tänjer på steget bara där det går uppför och faller in i ordinarie lunk däremellan". Skandal! Positivt ändå att kroppen fortfarande är hel och att jag ser fram emot nästa pass: -nya intervaller! Nu: vilda västern!