klockan ringer, men ingen går upp

sånt händer ibland, ambitionen är stor, men så exakt när beslutet ska tas. att kroppen ska ur sängen trots att klockan är för tidigt. vänder tillbaka blicken inåt och sluter ögonen. somnar om. sover skönt ett tag till. vaknar en timme senare och är EXAKT lika trött som i första skedet! fan. inser att jag skulle stigit upp där och då när jag först hade chansen, gett mig iväg och fått den där knappa timmen friskluft med bultande hjärta för att sedan komma hem och känna mig odödlig. nästa chans är några dagar borta. jag tar den. oijer ligger plus på årets träningsmål. jag 21 timmar back så här långt. har hittills snittat dryga fem timmar i veckan mot målet sju. lyckligtvis accepterar jag faktum och mår trots detta finfint.