Den längsta dagen

Med gott självförtroende begav vi oss, jag och frun, mot starten nedanför tännforsen. Förberedelserna inför tävlingen utmärkta med allt från fina ben under fredagens cykelrekning, toppbestigning av skutan, god mat, mängder av vatten, maSsage, trevligt umgänge och alla praktiska bestyr som krävs. Att fyra timmars sömn är i minsta laget vet jag, men när nerverna är på helspänn tar det tid innan sömnen slår till. Kanske skulle jag tagit ytterligare ett glas vin? Väl på plats testade jag kajaken, klädsel och konstaterade att farkosten funkade men skalade av en jacka för att hamna i rätt temperatur. Start och jag kom iväg som 20:e kajakist, första tredjedelen av fältet. Ett långt led in mot första och svåraste forsen och jag fortsatt vid gott mod. Vid Staa-bron, efter en incidentfri och adrenalinstinn forspaddling fick jag rapporter om att jag var sex minuter efter Svensson, -ett lysande besked. Blandat slätvatten och mindre forsar fram till första lyfter och jag hade sällskap och draghjälp av tre medtävlare. Vid första lyfter tappade jag kontakten med dessa och hamnade ingemandsland. Jag höll i bra fram till lyft två, nedanför duved med knappa milen kvar. En ökande motvind gjorde dewn sista halvtimmen till en riktig misärresa, över sjön var det riktigt besvärligt, känslan var att jag stod stilla. Iland till slut och växling till löpning över berget. Utmärkt supportteam och jag gav mig av, fulltankad och med varje pryl på rätt plats. Jag fick bra draghjälp till en början men var tvungen att släppa efter tio minuter för att hålla mitt eget tempo. Omkörningsfil hela vägen upp till toppen, trots sega ben och för låg puls. Dagens stora behållning var de nio kilometrarna utför till Huså där jag hade bra driv och steg hela vägen. Växling till cykel, åtta minuter upp till pallplats, helt klart möjligt med bra ben. Så var dock inte fallet, den sega känslan var kvar och pulsen fortsatt för låg. Fick en fin, iskall regnskur i huvudet första kvarten, utmärkt för moralen. Cykelsträckan innehöll i år mer myr än tidigare vilket innebar ordentligt med löpning även här. Tidrapporterna visade att jag plockade, men för lite. Tuggade mig långsamt framåt och rullade i mål som fyra, på 6 timmar 15 minuter, tre minuter från pallen. Trött och löjligt sliten, nöjd över att ha fixat det, missnöjd över känslan och bristen på tävlingsfart och hög puls. Jag kommer tillbaka men står över åtminstone 2014. Det här är  den ultimata utmaningen och något jag varmt rekommenderar, Åre på sommaren är en riktig höjdare och känslan att för egen maskin ta sig till toppen av Skutan, 1420 möh, oslagbar! Www.areextremechallenge.se

Svensson sladdade in som sjua och vann gjorde allas vår Magnus Holmer. Tack alla för support och glada tillrop inför, under och efter tävling. 

Edit

I den inbördes kampen, den inom Hasse Säljer Hus, att vara först upp till toppen av Åreskutans topp, segrade Idolen Patrik Svensson. Ohotad dessutom. All heder!