Femton år bakåt

Stångtjärn, stenar och rötter. Härliga synonymer och idag brutalt 100% sanna i all sin enkelhet. Barnen körde först, på en snällare och kortare bana. Herman supertaggad och fokuserad efter helgens mörksugga, gick ut stenhårt och pressade järnet hela varvet. "Jag körde så benen skakar" känns som en bra.sammanfattning. Den vuxna banan samlade även den ett stort startfält. Grusväg/ asfalt första 500 m sen in under kraftledningen. Stenar i en aldrig sinande ström. Jag har inte kört såhär mycket sten på säkert 15 år. Riktigt tekniskt och nyttigt. Hade Micke, marcus och en borlängeåkare före mig första varvet, passerade Micke på andra, kom ikapp och förbi Marcus i samband m cykelkrångel men gjorde några dåliga utförskörningar och en kass kurva , blev passerad, spurtade frenetiskt men var aldrig nära att passera.  Hysteriskt trött i mål. Tack Isac Bjerring för ett kul initiativ och en minst sagt fostrande bana.