Cykelvasan 2013. konsten att förlänga plågan in absurdum eller en studie i snigelfart

peppad inför start på en cykel i högform. cyklade till starten i god tid, lade in cykeln några minuter efter åtta, -det visade sig då att många var ännu piggare än jag. jag uppskattade antalet cykelrader framför mig till sju-åtta stycken. helt ok läge alltså. skickade överdragskläder på lastbilen och dags för upp och hoppa några minuter före start. lite för onervös för att det skulle kännas riktigt bra. iväg och in i backen. hittade bra fart, tappade några placeringar och tog några. hade inte riktigt kontakt med den stora förstaklungan på toppen men vis från förra året tänkte jag att det är många som är sugna på att gå ikapp mot smågan och efter bra körning satt även jag i svansen på tätklungan. på väg in mot kontrollen kraschades det framför mig vilket gjorde att det åter sprack av och ny jakt. fruktlös den här gången visade det sig då täten drog vidare och vi bakom stretade vidare i splittrade grupper. bra fart mot mångsbodarna där jag hade dagens enda planerade langning. plockade flaskan och konstaterade nöjt att förutsättningarna var bra. tidsmässigt snabbare till kontrollen än förra året och rätt hyfsad känsla i kroppen. jag hade slitit men tyckte jag återhämtade mig ok mellan hårdkörningarna. denna känsla försvann dock några kilometer senare. bensinstopp, tack och godnatt. klungor ven förbi mig, jag lyckades ibland släpa mig med på sista rulle här och där men var totalt utan kraft och fick hela tiden släppa de grupper som kom upp bakifrån. uppförsbackarna sög, de få tekniska partier förstörde mig totalt och mina sista sex mil var en parodi i cykelåkning. vet inte när jag agerat så här parodiartat senast. mina tankar inför loppet var att köra i tron att formen åtminstone skulle vara som i Norberg och om det inte skulle funka, växla om psyket, inse att mina två veckor som löpare på Grekiska öar inte duger som uppladdning, och trivselcykla till målet i Mora. när så väl alternativ två uppenbarade sig kunde jag dock inte fixa det jag föresatt mig utan körde vidare både besviken, less och letade egentligen bara efter anledningar att få bryta och ta bilen hem. för att åka fort på cykel mellan sälen och mora krävs tid och kraft på cykeln, något som nu står helt klart. mina ben pallade inte med trycket, jag saknade slätdraget och kraften uppför, körde över min kapacitet för länge och fick betala priset. arrangemanget som sådant liksom 2012 massivt bra, antalet åskådare som servar med glada tillrop överväldigande och att äntligen få slut på pinan vid målgången riktigt skönt. ett stort grattis till dig som presterade, heder! fö noterar jag nu att 1: Barracudan har bytt ägare. den bor from nu i gävle. 2: min cykel är till salu. originalutförande sånär som på nytt drivpaket, nya wires, fräscha däck och srams x0-vridreglage. strl large, passar dig från 178-190 cm. bilden är missvisande, hojen är nu nytvättad. 3: vi är åter med kaffemaskin, vilket innebär att jag nu unnar mig en koffeinfri kvällsespresso. en lyx så god som någon. 4: jag ser fram emot crossäsongen. 5: att mina tre semesterveckor är till ända och att det i morgon åter är dags att inställa sig på kontoret.