Tio minus två

Morgonens planerade entimmesrull gick om intet då jag var långt bortom räddning när reveljen ljöd. Istället lyckades jag övertyga båda pojkarna att, efter falukorvsmackemellis, hoppa på cyklar och hänga med t rottneby för (mig) 30-sekundersintervaller och för dem hopp och lek i och runt den lilla sanddirten. Helmer med sitt andra försök i SPD-skor lyckades över förväntan. Börjar nu hitta läget att klicka i och komma ur. En SPD-vurpa men lyckligtvis brant uppför på blött gräs så det orsakade mest en förvånad min. Jag kickstartade mina intervaller medan barnen susade upp och ned i grytan. När jag drog igång den åttonde bröts friden av herman som högljutt deklarerade behov av en tvåa i skogen. Av med det nödvändiga och greppa ett träd. Utan resultat såklart, där är gossen som ska ha kakel, klinker och wc för att det ska funka. Vi styrde hemåt och jag konstaterade glatt att åtta är fler än noll, att barnen var glada hela vägen och att maten formligen slukades.