Vogelstigen

Fem timmars sömn, kan det vara ett vinnande koncept i jakten på frisk till midsommar? Sannolikt inte, men det var vad jag försåg kroppen med den gångna natten. Egentligen en helt omöjlig ekvation, att lägga sig helt släggad, vara i gränslandet, för att därefter vakna med ett ryck och därefter helt klarvaken. Tillbringade bl.a en stund i "framför-kaminen-fåtöljen", läsandes en inte helt dagsfärsk tidning. Somnade tillslut och vaknade av signalen vid fem och insåg att det är lika bra att fullfölja den onda planen; att chansa med ett någon dag för tidigt cykelpass. Tassade runt på lätta växlar upp och ned på jungfruberget och njöt av rötter och stenar med nästintill vilopulstryck. Uppför vogelstigen som en dans, -ett gott besked. Nu på eftermiddagen pulserar det lite grann i bihålorna men jag intalar mig att det är det sista snoret som gör sig redo att säga farväl för den här gången.