Mtb-SM

Succén uteblev. Istället fick jag se dagen som baksätespassagerarna. Kom iväg bra i starten och låg topp tio in i den första, långa klättringen. Känslan var bra första gången, kontrollerat sådär. Samma sak utför, åkte sansat och hade häng på de fem första. Den långa, slingriga lekplatsen därefter och jag började känna mig oföljsam, gjorde dåliga spårval och saknade flyt. Backen andra gången och det började bränna i benen. Därefter var det en långsam färd mot natt i kroppen. Motståndet växte, moralen sjönk och min åkning blev allt kantigare. Sjönk sakta bakåt i fältet och hade noll push. Ramlade i mål efter ett sista misärvarv som fjortonde gubbe, nio minuter efter segrande Magnus Palmberg. Inte som jag hoppats, långtdärifrån och rätt uppgiven. Formen finns men jag lyckades inte förvalta det. Tur då att det bara är på skoj. Cissi och Göran fångade mig på bild. (En enkel uppgift med tanke på avsaknaden av fart). 

Isaberg bjöd på en fantastisk anläggning med flera olika leder, en grym tävlingsbana och ett lekeldorade för både barn och vuxna. Jag tar nya tag, bryter ihop och kommer igen.