DalaCup i Säter

Barnens bana en bra mix av stig, backar, sten och rötter. Herman startade lysande, tappade kedjan och tiotalet placeringar i ett nafs. Laddade sedan järnet och låg på omkörning in mot mål. Nu ska det här med hans hoppande kedja fixas pronto. Vårt varv visade sig vara en återgång till det glada nittiotalets banor. Vassa stenar, mjuk mossa och en del byggda hinder. Johan Widén drog iväg i starten och var därefter i en klass för sig själv. Jag lade mig på Roger Carlssons hjul och armbågades någon gång med Löfgren. Roger och jag hamnade på andra varvet som tvåa och trea och jag tyckte det kändes rätt bra. Ut på tredje, näst sista varvet, ökade jag farten och fick lucka till Roger. Luften i mina däck minskade successivt under hela loppet och i en tvär högerkurva på det fjärde och sista varvet kavade framdäcket av och det mesta av luft försvann. Lite för långt till mål för att springa varför jag fann mig traskande mot mål, utan resultat. Bra känsla och tryck, nu räknar jag iskallt med att säsongens alla punkor är avklarade.