Det var till en början fint, riktigt fint, men isande kallt. Solen på väg upp, dimman skingrades så sakteliga. Sen började bakdäcket vobbla. Jag skrattade inombords och tänkte, -punka, nänä, det får jag inte på slät grusväg i gryningen. Så fel jag hade! En knapp kilometer senare var bakdäcket tomt och det var dags att byta slang.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar