Tre kollegor hjälpte mig riva tält, bära och förflytta. På knappt fyra timmar var allt tillbaka på sin ursprungsplats. Hem för att se till att sjuklingen fick i sig lunch och därefter ut i solen på cykeln. Tjugo minuter bara men värt ändå. Blev så pepp att jag, trots kylan, bestämde mig för pannlampscykling nu i kväll. Susade runt milen, tävlingsfemman och kompletterade med ytterligare några backar. Löjligt kul att köra stenhårda skidspår, känns som det är läge för tävling innan de försvinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar