dragspelsprincipen

nu ska jag helt hastigt tillåta mig att nörda ned mig i för de flesta obegripliga och ointressanta cykelfrågor. nu är det principen. jag har kört ganska många tävlingar på cykel, både på mtb, landsväg och cross. cykel är i sverige en liten puttefnasksport, ingen direkt puklikfriare, som nere på kontinenten. cykelcross, med sitt lilla format, dvs en kort bana, 2,5-3 km har alla möjligheter att ändra på detta. för att få ut maximalt publikfrieri trots relativt små startfält är det viktigt att tävlingen är just det, tävling in i det längsta. för cyklisterna men framförallt för publiken. hur uppnår vi då det? genom att lägga banor som är lätt överskådliga för åskådarna samt ser till att startfältet hålls ihop i relativt hög utsträckning. spänning, attacker och spurtpriser. det är vad som räknas, inte att banan ska vara: kuperad, stötig och strulig. idag har jag fått höra att tighta, tvära kurvor är ett sätt att hålla ihop ett startfält, hmmmm??? hört talas om dragspelsprincipen?? ska vi göra crosscupen trist kan vi lika gärna ringa scf:s generalsekreterare. fram för fart, frejd, glädje och glamour!