visst tränar jag!

frågan är när och är det tillräckligt?? jag har årets stora mål i åre, lördag den 27 juni, att se fram och träna mot. på vägen dit en sträcka på runn i morgon, 100 armhävningar den 16 februari, en sträcka på vasastafetten, en sjuh...vetes klättring uppför och en skräckinjagande utförsåkning i hundfjällets väggen och sedan, ytterligare nästan tre månader längre fram åre extreme challenge. i nuläget håller jag hyfsad form, jag är inte en överdängare någonstans, utan mest halvbra på allt. skaplig på skidor, rätt ok på skridskor och fortfarande bättre än skaplig på cykel. hjärtat och lungorna behöver underhåll men åt förfallet är det inte så mycket att göra, annat än att just underhålla. vintern där jag just befinner mig betyder relativt mycket högintensiva pass, allt i syfte att behålla vo2, alltså syreupptag och mjölksyratålighet. mina spinpass hjälper mig på traven, alla skid- och löpintervaller är även de en faktor. skidåkningen hoppas jag även ska bygga lite paddelmuskler runt armar, axlar, bröst, rygg och mage. bålen är rätt ok redan i nuläget tack vare allt trassel jag haft där tidigare, men mina armar är ett sorgligt kapitel. jag vet vad jag behöver fokusera på när det blir varmare, paddlingen. löpningen kan jag inte göra så mycket åt, min ljumske hindrar mig att träna mer än max 2 pass/vecka så närmare åre kommer jag förlägga löppassen antingen på bandet på friskis med maxlutning eller i förslagsvis källviksbacken. cykelträningen tar jag upp när vädret blir mer sommarlikt. även här kommer jag till att börja med mest syssla med högoktaniga pass med mycket intervaller för att bygga hög syratålighet och bibehålla kondition. den stora utmaningen ligger egentligen i att klara distansen i åre. minst fem timmar kommer det ta, sannolikt minst ytterligare en halvtimme. att gå på fettförbränning är inget jag är van vid sedan jag lämnade min cykelkarriär. en timme går utmärkt, en och en halv likaså, två timmar? där börjar jag skaka. erfarenhetsmässigt vet jag att på en månad eller något mer bygger jag upp fettförbränningen, men svårigheten där är att verkligen hitta den tid jag behöver. semester hela juni någon?? (fettförbränning skapas genom att vänja kroppen vid arbete under lång tid, låg intensitet att föredra även om det finns genvägar. med genvägar menas sätt att "lura" kroppen, inte att droga) vad som verkligen talar för mig, inte bara i åre, utan även på andra håll är mitt tävlingspsyke. jag ser det som en gigantisk tillgång. jag kan vara helt under isen på träning, tycka att rubbet är skit, men när sen nummerlappen sitter på är det sådana gigantiska horn i pannan och tävlingsjävul att jag nästan blir rädd för mig själv. en både bra och dålig egenskap! mina fysiska förutsättningar är inte värre än någon annans, men min tävlingsinstinkt är det definitivt!