en rygg åt skogen

jag var sen in i spinsalen lördag förmiddag, för sen för att justera upp sadeln på den cykel jag skulle använda. jag är o.e.r.h.ö.r.t känslig för sadelns position i upp-ner läge. för att jag ska må bra ska spetsen på sadeln vara några millimeter högre än bakdelen. detta för att jag ska kunna sitta på sadeln utan att tendera att glida fram hålla. när jag missar detta går ländryggen i baklås. jag kände tendenser redan i går kväll, idag har det tokstrejkat. det är inte ens läge att stretcha, bara försöka hålla igång blodcirkulationen, där är skidåkning bra.