resumé, del två

utförsåkningen gick bra, men någon vidare återhämtning var det inte tal om i mitt fall. jag jublade då jag passerade vägundergången iom att det var så långt jag kom mitt förra vasaloppsförsök. därefter avtog jublet..... backe upp och backe ned, kontrollerna kom mer och mer sporadiskt och vid hökberg var jag rejält slirig. vacklade som en drucken, alltmedan pensionärer och annat löst skidåkarfolk formligen flög förbi mig uppför backarna. vid sista kontrollen, eldris, övertalade jag mig själv att mobilisera och sluta tycka synd om mig själv och lyckades rätt hyfsat. slet mig vidare till världens längsta upplopp där jag, tror jag, tappade dagens sista fyra placeringar. en sk inverterad spurt således.

jag är nöjd med följande:

att jag tog mig till mål
att jag under loppet aldrig hade funderingar på att bryta
att jag direkt vid målgång var pepp inför nästa år

jag är missnöjd med:

att jag kroknade så radikalt
att det tog åt skogen för lång tid
att jag var betydligt längre efter segraren än jag hoppats och i förlängningen längre ned i resultatlistan än önskvärt

glädjeämnen och tack i övrigt:

plötsligt stod mats hellberg, sågmyra sk, i spåret och langade dricka. inte bara en gång och inte bara han, men vilken överraskning, -jag kan säga att den sista flaskan med cola och sportdryck räddade mig. -tack mats & company.

åsa blomberg som såg till att jag blev kvitt min bihåleinflammation, -tack!

patrik, som berättade att han rekordåret -98, kört på fem och en halv timme, -det var en av faktorerna som gjorde att jag lyckades spätta på, -nåja, sista nio kilometrarna. trots att jag redan insett att mina egna tidsmål sedan länge var long gone. -tack!

skidservice som såg till att mina skidor gick som tåget, -tack!

familjen som gjorde allt möjligt, -tack!

vasaloppet, för fantastiska spår, funktionärer och härlig inramning, -jag kommer tillbaka, -nu när jag vet hur jag ska göra, -tack!