Ett steg framåt

Fjorton dagar senare satt jag åter på hojen i syfte att träna. Träna! En gudagåva! Två veckor utan. Det är så mycket för länge. Nu håller jag alla tummar för att dagens lågintensivare på Långa Lugnets förstaloop ger positiv effekt och att det sista snoret nu lämnar huvudet för lång tid framåt. 

Skrudad i buff, -både under hjälmen och runt halsen, skoskydd, höst-vårhanskar och ullunderställ gav jag mig ut i duggregnet. Under mina 90 minuter upphörde regnet och ersattes av en skinande och värmealstrande sol. Jag hoppas det är ett tecken!